Så, för att då äntligen knyta an till tidigare nämnda helg.
I lördags var det alltså klassåterträff. Vi var runt 15 glada 25-åringar som möttes upp på en restaurang i hemstaden för att käka ihop och byta minnen.
Helt bisarrt faktiskt att se alla igen efter snart 14 år. Vi gick ettan till sexan tillsammans så sist vi sågs allihopa var vi 12 år. Jag menar, vem var man när man var tolv liksom? Liten, krullhårig, smal som en pinne och klädd i stickade yllekoftor, fruit-of-the-loom-tröjor och Levi´s-jeans.
Bisarrt var ordet.
Några är idag föräldrar, några är gifta, andra är som jag. Frön för vinden.
Jag vet inte om ni minns det men för några månader sedan skrev jag ett inlägg som jag sedan tog bort. Det handlade om en person som alltid uppfattades som lite störig. Lite dum. Elak liksom.
Ni vet, vissa människor som bär på osäkerhet gör som jag, sluter oss inne i våra skal och släpper inte in nån av rädsla för att inte duga. Andra gör som han, sätter på sig en mask av tuffhet för att inbilla folk att de är modiga.
Behöver jag säga att båda metoderna är ganska korkade. Men sånna är barn. Lite korkade, faktiskt.
Hur som helst.
Som vuxna är vi båda på något vis raka motsatserna till våra föregångare och vi kom in lite på det under kvällen. Somliga i klassen var alltid roliga, glada, snälla och omtyckta och än idag är de roliga, glada, snälla och omtyckta. De träffade liksom rätt på en gång. Andra, såsom jag och min vän the mobster måste gå lite omvägar för att hitta fram.
Men till slut så.
Efter vår walk down the memory lane och diverse klassfoton som jag fortfarande andäktigt väntar på att få se hamnade några av oss i baren och framåt midnatt kom någon på den alldeles briljanta idén att köra shots resten av kvällen.
Framåt 2-tiden, några (i efterhand svårt ångrade) mingelfotograferingar senare, ungefär 5 shotar av osedvanligt udda karaktär och typ 5 minuters frenetiskt tryckande på mobilen för att försöka få av knapplåshelvetet (vilket aldrig går om man envisas med att trycka "meny-noll" istället för "meny-stjärna" som jag borde gjort), fick jag till slut fatt på en taxi som jag hoppade in i och tog mig hela vägen hem (nästan) utan avbrott.
Väl hemma insåg jag sedan att jag glömt nycklarna och var tvungen att ringa på, väcka föräldrarna, och försöka upprätthålla bilden av stabil-och-vuxen-yngsta-dotter på samma gång som jag bad om ursäkt ungefär 150 gånger för att jag glömt nycklarna. Stapplade in i badrummet och föll ihop i en hög på golvet och bad ynkligt väggarna att sluta snurra någon gång. Någon timme senare vaknade jag och stoppade huvudet i toaletten innan jag stapplade in i sovrummet och kröp ner under täcket.
Klockan 8 nästa morgon kom äldsta syster förbi med hennes två barn som älskar att deras moster kommit på besök och har en massa spännande att berätta.
Systerdotter:
"Men Julia, varför sover du?"*drar täcket över huvudet*
Syster:
"Shh, väck henne inte, hon har varit ute och härjat inatt."Systerdotter:
"Men Julia, varför har du varit vaken hela natten?"*drar täcket ännu högre upp över huvudet*
Andra bloggar om klassträff, nostalgi, shots
