Dags att göra slut?
Åhh... jag hittar sällan tid att blogga numera. Jag antar att skrivandet i sig är en form av terapi för mig när saker känns tunga. Problemet är att på sistone har inga saker känts jobbiga. Sånt jag aldrig trodde jag skulle klara av har jag nu åstadkommit och det mesta flyter på ganska bra. Trots att framtiden är minst sagt osäker så består ändå mitt lugn.
Jag vet inte heller vad ni gillar att läsa, kära besökare. Inte för att jag skriver för er skull direkt. Eller gör jag det?
Det fanns en tid då jag kunde skriva precis vad som helst om vem som helst men den tiden känns förbi. Nu har bloggen blivit offentlig och jag vet inte om det var så bra egentligen.
Bloggen föddes ur en våg av misär för dryga 1,5 år sedan och har sedan dess följt mig på vägen genom motgångar och sorg och glädje och tristess. Men har tiden nu hunnit ifatt även mig och jag kommit att passera tiden då det fortfarande var roligt?
Att skriva.
Jag kommer alltid älska att skriva såklart. Jag kanske bara behöver en paus? Eller har jag fått ur mig allt jag behövde få ur mig? Är jag tom nu? Ett kärl redo att fyllas med bättre saker nu när den stora svarta geggan av smärta tömts ur.
Jag vet inte. Det känns som att bloggen bara lämnat förödelse efter sig. Ett stort rivande gapande spår av trasiga relationer, utlämnade känslor och ilska. Jag mår dåligt, alltså skriver jag. Jag skriver, alltså mår jag dåligt. Så fort jag avslöjat något om mig själv är det alltid någon som misstolkat. Som reagerat på fel sätt och skadat mer än jag menat från första början.
Allt jag ville var ju att berätta vem jag är. Egentligen.
Men det kanske är dags att börja visa vem jag är. Istället för att bara berätta om det. Det kanske är dags att ta klivet ut i verkligheten. I vuxenlivet.
Det kanske är dags att göra slut?
Andra bloggar om skriva, bloggdöd, misär, sorg, berättelse, slut
Jag vet inte heller vad ni gillar att läsa, kära besökare. Inte för att jag skriver för er skull direkt. Eller gör jag det?
Det fanns en tid då jag kunde skriva precis vad som helst om vem som helst men den tiden känns förbi. Nu har bloggen blivit offentlig och jag vet inte om det var så bra egentligen.
Bloggen föddes ur en våg av misär för dryga 1,5 år sedan och har sedan dess följt mig på vägen genom motgångar och sorg och glädje och tristess. Men har tiden nu hunnit ifatt även mig och jag kommit att passera tiden då det fortfarande var roligt?
Att skriva.
Jag kommer alltid älska att skriva såklart. Jag kanske bara behöver en paus? Eller har jag fått ur mig allt jag behövde få ur mig? Är jag tom nu? Ett kärl redo att fyllas med bättre saker nu när den stora svarta geggan av smärta tömts ur.
Jag vet inte. Det känns som att bloggen bara lämnat förödelse efter sig. Ett stort rivande gapande spår av trasiga relationer, utlämnade känslor och ilska. Jag mår dåligt, alltså skriver jag. Jag skriver, alltså mår jag dåligt. Så fort jag avslöjat något om mig själv är det alltid någon som misstolkat. Som reagerat på fel sätt och skadat mer än jag menat från första början.
Allt jag ville var ju att berätta vem jag är. Egentligen.
Men det kanske är dags att börja visa vem jag är. Istället för att bara berätta om det. Det kanske är dags att ta klivet ut i verkligheten. I vuxenlivet.
Det kanske är dags att göra slut?
Andra bloggar om skriva, bloggdöd, misär, sorg, berättelse, slut
Detta inlägg skrevs
den 2008-02-05 kl 23:07.
Lämna gärna en kommentar längst ner.
« Tillbaka | Nästa inlägg »
5 Kommentarer:
Skrev dagbok förut, men bara när jag mådde dåligt, för att älta och ventilera mina tankar och känslor. Man skulle kunna tro att jag bara haft jobbiga stunder i mitt liv, eftersom jag bara skrev när jag mådde dåligt.
Det var intressant att läsa att så fort du avslöjat något om dig själv är det alltid någon som misstolkat. Varför blir det så? Kan också känna så ibland.
neeej! inte göra slut julia! jag gillar ju din blogg :D
men, om du inte känner att det inte är roligt längre så får jag väl klara mig ändå.. du får berätta om vad som händer över lite chili istället ;)
Nej! Du skriver så bra! Snälla sluta inte...
Neeeej don't!!
(fast jag fattar vad du menar, skriver också mest när jag är arg eller mår dåligt)
ja måste erkänna att ja tyckte din blogg var väldigt personlig i början när ja börja läsa den, men det kanske berodde på att ja fick lära känna en sida av dig som ja inte riktigt kännt så bra innan, fast vi kännt varandra så läge. men har förstått att du uttrycker dig bra när du skriver.
ja kan förstå att vissa saker har misstolkats. för många saker du skrivit skrivs ju vanligtvis i en dagbok, som är inte är menad att läsas av någon annan än en själv. där skriver man ju massa tankar å känslor å strunt, som folk inte skulle sätt eg..men ja tror även att denna blogg har varit en terapi, som du skrev i ditt inlägg. du verkar ju uppenbarligen må betydligt bättre nu å gjort slag i saken å gör vad du vill!+ att du kunnat få feedback hela tiden!härligt å höra att du mår bra nu julle å att ja fått lära känna dig bättre:)love u,kram// em
Skicka en kommentar