Jag har gått och blivit snuvig. Har sovit typ ett dygn i sträck nu för att försöka döda den. Förkylningen alltså. Jag mår lite bättre idag faktiskt, ett tag där tänkte jag att jag skulle åka in till stan och gå på bio. Men sedan ångrade jag mig.

Hade det inte varit nyårsafton imorgon hade jag gått då. Men biograferna är stängda. Såklart.

Jag ska inte göra ett skit imorgon. Jag tänker gå emot konventionen och protestera mot nyår som en helgdag. Jag tänker börja fira i efterskott istället, det finns ju ingen anledning att fira ett år som man inte vet hur det kommer bli. Det är bättre att fira om året som gått varit bra istället, för det vet man ju alltid. Men mitt år har inte varit så bra, så om 2008 blir en succé tänker jag fira rumpan av mig nästa nyår. Det kan ni lita på.

Andra bloggar om snuvig, sova, bio, nyår, protest, 2008

Förlåt för min tystnad kära vänner. Jag har inte övergett er.

Min dator har bestämt sig för att inte samarbeta och trött som jag är på att bråka har jag gett den en liten tid att vila upp sig. Så fort jag kommer tillbaka till storstan - och mina installationsskivor - igen ska jag ta tag i problemet.

Tills dess slösar jag alldeles för mycket pengar på alldeles för mycket onödigt och har det alldeles för bra.

Jag har förresten bestämt mig för att ta hål i öronen.

Tror jag i alla fall.

Det finns ju ingen anledning för mig att INTE ta hål i öronen, eller hur?

Mina föräldrar sjunger i en kör. Varje år brukar de bli tillfrågade att delta i julmässan i stan, den början 23:00 på julaftonskvällen och pågår till strax efter midnatt. Så även detta år. Nu när både jag och storasyster var hemma kände vi väl att eftersom föräldrarna ändå skulle in kunde vi ju lika gärna delta som att kolla på.

Repertoaren var som vanligt en aning förlegad, men vi följde noterna så gott vi kunde båda två.

Under en av de gamla godingarna tog dock vår trötthet ur sin rätt och vi kom båda in helt fel på första tonen. Efter det kunde vi inte sluta fnissa. Så fort den ena samlat sig nog för att försöka sig på att fortsätta sjunga fick den andra ett nytt skrattanfall som fick noterna att börja skaka och drog med sig den andra i fallet. Hela låten stod vi där och försökte hålla kramperna tillbaka men ju mer irriterade de andra i kören blev desto värre blev det.

Som tur var fick vi gå och sätta oss ner efter det och hann samla oss lite innan det var dags igen.

Det är ju julafton ändå. Tycker folk får släppa loss lite...

Vi var hemma igen runt 02 och slevade i oss lite gröt innan vi stupade i säng. Tidigare under kvällen hade vi hunnit med att äta julmiddag med morfar och ett snabbt besök hemma hos äldsta systern och ungarna som var stinna på socker och alldeles för många presenter.

Idag är jag helt slutkörd och har inte rört mig många millimeter sedan jag vaknade strax efter 13.

Fick ett sms från Maria som beskrev en natt som jag bara alltför väl känner igen. Jag som trodde att det var jag som var ödesbestämd att få magsjuka men det blev hon istället. Fate works in mysterious ways.

Andra bloggar om kör, sång, fnissattack, noter, middag, magsjuka, julafton

Tror jag ska sätta mig en decimeter från julgranen och intensivt stirra på lamporna, glittret och julklapparna, stoppa upp barr i näsan och hänga julkulor i öronen tills julkänslan slutligen infinner sig.

Det är inget kul att vara pesso på dagen före självaste julafton. Imorgon är liksom bara en helt vanlig måndag. Jag saknar magin.

Jag har gått upp i vikt förresten. 2 kg sedan jag var hemma sist. Det blir så när man göttar runt i leggings och softa tröjor och snowjoggers varje dag. Det blir en överaskning när man ska prova sina favoritjeans igen och den där partytoppen som satt så gjutet och fint i somras som nu börjar krypa upp...

Jag skyller på att jag styrketränat. Det är säkert bara muskler.
Hela vägen från midjan till knävecken. Många muskler.

Andra bloggar om julkänsla, pessimist, vikt, fett, muskler, magi

Varfört har man en pappa som gillar "Strömstedts" för?

Jag har huvudvärk.

Det var från början tänkt att vi skulle åka iväg hela stora familjen idag och äta julbord på en herrgård i närheten av hemorten, men i sista sekund bangade både morfar och äldsta syster med familj så till slut var det bara jag, andra systern, mamma och pappa. Ena syskonbarnet hade kräkts på morgonen och vi ville helst inte chansa. Morfar mådde inget vidare och ville inte vara till besvär.

Det kändes trots allt synd att strunta i det helt (då vi ju ändå fick det gratis) så vi åkte dit ändå. Det var första för i år, för min del i alla fall. De hade i princip allt man skulle önska av ett julbord och vi tog både en två och tre gånger. Utom systern som knappt åt en portion och pratade i telefon halva tiden.

Vår vana trogen inom familjen avverkade vi alla favoritämnen gällande bajshumor, kräksjuka, blöjor och annat smått och gott runt matbordet medan vi muntert mumsade våra prinskorvar och omeletter. Det hör liksom till. Man får inte vara kräkmagad. Sånt är för veklingar.

Vi har även handlat den sista julmaten på en snuskigt fullpackad stormarknad och kommit därifrån en aning mer irriterade och stressade. Så kvällen spenderar vi bara framför teven i lugn och ro.

Peace out!

Roade mig en stund med att bildsöka på "Gusti" för att se vad som dök upp. Och inte visste jag att jag hade en alldeles egen choklad!

Ett eget skivbolag fanns visst också och en uppsjö olika restauranger.

Jag är ganska stolt. "Your tasty lunch partner". Det är jag det.

Åh förresten. Det verkar som att det kanske kanske blir en vit jul i år trots allt. Även om det inte blir någon snö så är landskapet helt inbäddat i frost. Träden är vita och gräset är sådär fastfruset i sin form.

Mysigt.

Har inte så mycket att rapportera idag. Har följt med morfar upp till lasarettet för att byta hans kateter och mötte sedan upp med syster på stan för lite nödvändig julklappsshopping.

Eftermiddagen har jag spenderat med näsan i världens spännande bok och har bara tittat upp när det vankats mat eller stimulerande sällskap.

Än så länge har jag förskonats mina syskonbarns härjande men till helgen blir det drag i kalsongen. Jag har nämligen lovat 5-åringen att baka lussebullar med henne och det lär jag inte slippa från i första taget. Vilken tur att hon har en sådan mästerbagare i familjen! Jag är härdad i konsten av ugn och deg. Fast jag ska nog undvika att lära henne den mer obscena delen av bakning som jag med mina kära vänner demonstrerade under vår lilla julbak-sleepover förra helgen. Den var inte riktigt byxmyndig.

Hur som helst, jag måste faktiskt stoltsera med att jag vaknade redan kl 8 imorse! Och klev upp! Trött självklart, men den där utmattningen jag kände konstant förut är som bortblåst. Jag vet inte om jag ska tacka mina sömnpiller eller en högre makt. Men hur som helst är det skönt att vara sig själv igen.

Jag inledde mitt nya fria singelliv med att åka hem till familjen i den lilla hemstaden, vid havet, på landet, precis i mitten av allt.

När vi kom hem låg min syster redan och sov i det bästa rummet så jag släpade med mig mina väskor till rummet längst in. Som saknar garderob. Och som är så fullbelagt att det är knappt man ta sig fram. Men ganska mysigt ändå. För jag är optimist.

Efter att jag packat upp mina saker så gott jag kan, sminket på bordet, skorna längs väggen och min nya fina kimono på kontorsstolen känner jag mig redan lite mer hemmastadd. Vår första kväll hemma igen har vi redan hunnit med att sjunga jullåtar, handla mat och griljera julskinka som vi mumsade i oss med varm oboy och sötlimpa framför "America's got talent". Vilket America faktiskt inte alls hade så värst mycket av ikväll. Men ändå.

Nu ska jag gå och lägga mig i min provisoriska säng och läsa lite innan jag sjunker in i den behagliga sömnen.

Och vet ni förresten! Imorse var första gången på säkert ett halvår som jag slog upp ögonen på morgonen och faktiskt kände mig utvilad! Det är ett mirakel som hänt. Jag vet inte vad. Men kanske att min kropp äntligen börjar släppa taget lite och bara glida med.

Jag hoppas på favorit i repris imorgon.

Jag återkommer.

Andra bloggar om hemma, jul, singel, hemstad, julskinka, sömn, vila

Det ska bli mitt nyårslöfte i år. Inledandet av ett år helt utan skräp, ångest, och dåliga förhållanden.

Skit skit skit. Överallt. Bara skit.

Det senaste dygnet har jag spenderat i kära vänners vård. Vi har bakat, ätit. Bakat, ätit. Bakat lite till. Och ätit. Lussebullar, pepparkakor (med obligatorisk ceriserosa kristyr), fudge och marsipangrisar. Och tacos till middag. Med vin. Och glögg.

Sedan blev det Love Actually i soffan med tillhörande myskläder och madrasser över hela golvet och den ena efter den andra slocknade vi som små ljus på vår lilla sleep-over i östra. Natten förflöt utan större missöden. Lite roligt hade jag dock åt mina små änglar som både pratade, pruttade och gick i sömnen. Själv låg jag i några timmar och väntade på att sömntabletten skulle kicka in (vilket den aldrig gjorde) och hade första parkett underhållning under tiden.

Nåns svartsjuka ex ringde vid 2-tiden men jag kvävde den ringande mobilen under mitt täcke. Här ska inte väckas och störas med dumheter...



Nämnde jag förresten att jag är singel nu?


Andra bloggar om julbak, lussekatter, pepparkakor, glögg, tjejkväll, skit, singel

Igår stod jag utanför Marias jobb och väntade på att hon skulle komma ner och äta lunch med mig. Nån meter ifrån mig passerade 3 killar i 20-årsåldern varav den ena utbrast.

"Kolla, hon ser ju ut som hon i Addams family!"

De andra killarna försökte tysta honom men killen insisterade.

"Jamen kolla då! Hon är ju skitlik!"

De andra drog bryskt med sig killen och skyndade sig därifrån.
Jag undrar vem av kvinnorna i Addams family han menade?




Andra bloggar om lunch, likhet, look-alike, pinsamt, addams

Akademibohandeln Östra Hamngatan runt 14-tiden igår. Kvinna i 45-årsåldern med sin dotter, 20.

Kvinnan: "Men herregud! Titta på det här spelet, det är ju helt omöjliga frågor! Lyssna här." (Läser från förpackningen.) "Steve Tylers skådespelande dotter? Vem kan svaret på det liksom?"
Dottern, Kollar skeptiskt på sin mamma och utbrister: "Vaddå, du menar Liv Tyler?"
Kvinnan, ger dottern en förvånad blick: "Visste du det?"

Dottern himlar med ögonen, suckar ljudligt och går därifrån.

Började kolla på en ny serie igår. Pushing Daisies heter den. Den handlar om en kille som heter Ned, som upptäcker att kan uppväcka döda. Men bara under en minut, för om de lever längre än så kommer någon annan att dö istället.

Neds mamma dog av en hjärnblödning som barn medan hon bakade paj. Så när Ned blev stor blev han expert på just paj. Han är en pie-maker. Han har ett ställe som heter Pie-hole. Som i "shut your..."

Jag hann se ungefär 1,5 avsnitt innan min paj-craving tog överhanden. Kockan var då runt 01:00 och fram åkte pajformen och vetemjölet. Hallon var det jag hade hemma så hallon fick det bli.

En halvtimme senare återgick jag till sängen, mätt och belåten. Och med en doft av hallonpaj i luften.




Andra bloggar om paj, hallonpaj, pushing daisies, pie-hole, bakning, nattbak, nybakat.

Sades av en vän över msn för en stund sedan.

Vi funderar på att rymma iväg båda två. Göra något galet. Ni vet. Den där fasen alla går igenom ibland...

Men jag håller faktiskt med. Nu får det snart vara nog.
Och kan vi inte få lite bättre väder när vi ändå håller på?!

Eftersom jag haft så mycket tid på mig idag bestämde jag mig för att se lite gamla filmer jag laddat hem för nåt år sedan men aldrig sett. Brokeback Mountain bland annat.

Har hört så mycket dåligt om den filmen att jag inte tagit mig för att kolla tidigare. Men nu gjorde jag det. Den var bra. Bortsett från att alla är olyckliga mer eller mindre hela tiden... Fast jag kommer på mig själv med att undra vilka som är mest olyckliga egentligen? De själva, eller alla runt omkring dem. Deras fruar, deras barn. Så mycket misär. Kärlek föder verkligen bara sorg om den inte får fullt spelrum. Det är orättvist.

Nu börjar solen gå ner fast klockan bara är 14:30. Jag kan verkligen inte vänta tills den här vintern är över igen. Dock tror jag min kropp är lite mer i balans idag då den fått några timmars solljus i alla fall.

Jag tror jag ska försöka boka in en solarium-tid snart. Få lite ljusterapi och känna värmen igen. Även om den bara är fejkad.

Om lite mer än en vecka kommer jag vara hemma i hemstaden igen. Min syster kommer hem från USA samma dag som mig så vi får väl bråka om det bästa rummet... På fredagen ska vi ut hela familjen och äta julbord fast morfar påstår att han inte är en del av familjen och att vi därför inte behöver bekymra oss över honom i jul. Han bor bara 10 minuter ifrån mina föräldrar men känner sig ändå som en belastning. Min mamma lyssnar som tur var inte på honom, det finns inte en chans att han ska sitta där ute själv på julafton. Han har lovat följa med ut och äta i alla fall så vi får väl ta det ett steg i taget.

Pappa ska ner på avslutningsmiddag med sina kollegor den 18:e så jag åker med honom upp efter det. Jag skiter tills vidare med att boka returresa hit ner. Vem vet när jag kommer tillbaka nu? Hur och varför. Har ju inget jobb. Och min pojkvän har jag ingen kontakt med. Jag hoppas bara han mår bra. Vad han än gör.

Min syster bestämde igår att jag ska följa med henne tillbaka till LA när hon får grönt kort. Tydligen kan det omfatta familjemedlemmar också så jag kanske slutar som amerikan innan nästa år är slut. "Det finns gott om jobb här" säger hon. Jag får väl lita på det... Fast hon själv är arbetslös. Ironiskt nog.

Livet blir på något vis enklare när man ger upp. Resignation öppnar möjligheter eftersom man liksom slutar försöka styra allt och bara accepterar att man ingenting bestämmer. För även när man kämpar halvt ihjäl sig för att få allt att gå ihop funkar det i alla fall inte. Livet gör som det själv vill i alla fall.

Nu är frågan om jag ska klä på mig och gå ut och ta lite luft. Eller om jag ska förflytta mig in i vardagsrummet och sitta stilla i soffan istället för på en köksstol. Jag skulle kunna åka och träna förstås. Klockan är ju bara 15.

Vi får se.


Andra bloggar om Brokeback Mountain, film, misär, kärlek, sorg, solljus, grönt kort, LA, julafton, julbord, hopplöshet

Hon gäspar, sträcker på sig, och stirrar förundrat ut över det ljusa landskapet genom fönstret.

Var det såhär världen såg ut? I dagsljus

Jag är faktiskt ganska förvånad själv. Klockan är före tolv på dagen och här sitter jag vid mitt köksbord. Nu är det ju visserligen inte direkt så att jag inte fick släpa mig ur sängen och sitter och gäspar typ varannan minut, men jag gjorde det.

Nu blir det verkligen upp till bevis ikväll. Somnade ju inte förrän 5 igår kväll igen.

Nu, frukost!

Hemma igen efter en kväll på Kontiki. Kazakstan spelade ett par låtar och var grymma som vanligt.

Jag började i och för sig böla redan under förbandet. En tjej som hette Tildeh Hjelm. Hon var grym, men tyvärr handlade de flesta av hennes låtar om. Ja. Nedslående saker. Men men. Efter att jag hulkat en stund och snytit mig så var alltid frid och fröjd igen och coca colan flödade och människorna var trevliga. Stället är ju inte jättestort så man fick chans att prata lite med folk också. Tildeh var trevlig och vi passade på att byta nummer innan vi åkte hem. Vår vana trogen.

Maria resignerade redan strax efter 22, och jag och Bella gav oss hemåt framåt midnatt. Så nu är jag tillbaka vid mitt köksbord igen och skriver av mig lite.

Måste fixa nåt att äta också. Käkade några knäckemackor vid 17, och en halv potatisklyfta jag fick smaka av Bella som hon beställde in. Så det är väl dags I guess.

Ja, jag köpte en proteindrink på gymmet också förståss. Kände att jag behövde det. Jag hade många agressioner att få ur mig så när vi var klara var jag typ helt svimfärdig. Men jag märker att det går bättre och bättre att träna nu. Man orkar mer och mer.

Det är bra.

Nu. Mat.

Andra bloggar om Kazakstan, Tildeh Hjelm, live, musik, kontiki, depp, gråta, träning, hungrig, proteindryck.

Eyy, här är en idé! SLUTA GE HONOM MAT 20 GGR PER DAG!!

Eftersom min gamla älskare övergav mig fick jag snällt gå och fixa mig en ny.
Här är han. Blå, glänsande och fin. Inte riktigt lika maskulin som min militär-vän, men ja. Han är ju blå i alla fall. Och vi kan ju hoppas att han är lite mer pålitlig, eller hur.

Har spenderat hela kvällen nu på skatteverket och lärt mig om skattesatser och avdrag. Thrilling eller hur!

När jag kom hem låg det ett kuvert från ams i min brevlåda och fröken handläggare har bestämt sig för att jag skulle passa alldeles utmärkt som mottagare för deras starta-eget-bidrag.

Så nu ska jag skaffa F-skatt, registrera bolag, göra momsregistrering, och lite annat smått och gott.

På tisdag ska jag skriva på beslutet och efter det är det väl bara att köra på antar jag. Ska till Länsförsäkringar också och fixa alla pensioner och försäkringar och stuff som kan vara bra att ha. Men det tar jag nog efter att jag fått min skattesedel tror jag. Så nu har jag laddat hem alla blanketter och hoppas få en tid hos min konsult innan jul så vi kan gå igenom pappren och se till att det blir korrekt ifyllt. Just ja, måste till banken också och öppna företagskonton. Det kostar ju också en liten nätt summa på 1500-2500 kr per år. Vilket jag antar att man betalar i förskott.

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska registrera bolag eller varumärke dock. Registrerar man bolag är ens namn bara skyddat i hemlänet och det kostar 800 kr extra att utöka med fler län. (Grundsumman är 1000 kr). Men om jag varumärkesskyddar mitt namn istället så gäller det i hela landet och det kostar 1500 kr. Men då finns man inte med i bolagsregistret...

Men det där får jag väl ta med konsulten antar jag. Det viktigaste är ju att jag fixar F-skatten så jag kan komma igång. Jag har oavsett vad inga tusenlappar att betala en registrering med så det får ändå bli en senare fråga. Det kanske kan bli min julklapp till mig själv...

Snälla Jultomten, kan jag få ett företagskonto och ett varumärkesskydd i julklapp i år? Jag har varit en väldigt snäll flicka...


Andra bloggar om bidrag, arbetsförmedlingen, skatt, blankett, pengar, julklapp, konton, pension, moms.

Hoppas han hittar henne!

Sådärja. Då var det dags för förändring igen. Har inte gjort nåt annat vettigt idag så jag är ganska stolt över min bedrift.

Har även fixat till min andra hemsida och gjort min blogg fullt funktionerande även i Explorer. Ber om ursäkt för att det tagit så lång tid...

Hur som helst.

Sitter vid mitt köksbord och käkar nudlar och undrar vad jag ska göra nu tills sömntåget kommer. Alla andra sover för länge sedan men jag orkar inte riktigt bry mig om det där. Det spelar ingen roll om jag går upp kl 8 för jag håller mig vaken hela natten efter i alla fall. Denna natt är ju ett levande bevis på det.

Fast visst. Om jag skulle fortsätta gå upp klockan 8 varje morgon (så som de arbetande gör) så skulle jag ju så småningom komma in i det. Men det skulle kräva just ett jobb, som gör att jag faktiskt håller mig helt och hållet sysselsatt hela dagen. På så vis lämnas det inte någon möjlighet för mig att krypa upp i ett hörn någonstans och ge efter.

Igår var jag på seminarie för unga företagande kvinnor. Jag och min nuvunna vän L, som träffades på det där andra starta-eget-mötet ni vet. Vi är företagspolare nu.

Det var en heldag där flera olika myndigheter och företag för första gången i världshistorien faktiskt lyckats samarbeta och sätta ihop en dag som täckte upp i princip alla områden man kan tänkas behöva veta såhär när man ska skaffa F-skatt. Jag måste säga att det var fantastiskt intressant. Jag har blivit biten. Jag känner faktiskt till och med en viss förväntan inför att sköta min egen bokföring. Och DÅ mina vänner, har det gått långt. Jag är nämligen så långt ifrån ekonom man i princip kan komma.

I övrigt väntar jag andlöst på att den 13:e ska komma så jag äntligen kan få betala mina räkningar. Ja inte för att det är så himla kul utan för att slippa ha det hängandes över huvudet. Jag är biten, inte galen.

Om jag inte lyckas hitta ett extrajobb snart så kommer både december och januari bli riktigt tuffa ekonomiskt eftersom jag måste leva två månader på 1,5 månads akassa.

Ingen fara i och för sig, eftersom jag - om jag inte hittar jobb - förmodligen kommer dra ut på mitt besök hemma hos mamma & pappa (om jag får) där jag får i mig nyttig och näringsrik kost (kött och potatis) och om jag inte har helt fel förmodligen några uttröttande besök av syskonbarnen så jag sover riktigt gott sedan.

Nu är nudlarna uppätna och jag funderar på att dra mig mot sängen.
Det hade varit så skönt att få somna innan 3 inatt. Får jag det? Snälla?

Andra bloggar om makeover, design, insomnia, seminarie, bokföring, akassa, jul, ledig, nudlar, sömn.

Han var manlig och stabil. Med en svag doft av vanilj. Praktisk på så många sätt. Han var klädd i camouflage när han försvann. Han var min bästa vän. Och jag saknar honom. Man skulle kunna säga att vi hade ett kärleksförhållande. Han och jag.

Jag har aldrig gillat de där uppsnofsade typerna. De där med fräcka namn och tomma löften. Nej. Jag gillar äkta vara. Om jag verkligen hamnar i knipa så finns han där för mig. I alla lägen. Han kan hjälpa mig med matlagningen om jag går vilse. Han kan mjuka upp mina spruckna armbågar i vinterns bistra kyla och hans fjäderlätta beröring mot mina läppar lämnar mig ropande efter mer.

Min älskade. Min manligaste ägodel kom tillbaka till mig!

Sluta göm dig nu för bövelen. Apoteket har stängt för dagen!! Det är inte LÄGE!! Fattar du?!

*suck*

Det är slut! Han har lämnat mig! Och kvar står jag här med spillrorna av mina torra spruckna läppar!

Mitt lypsyl är borta! Jag hittar honom ingenstans.

Vi var ju så bra ihop! Varför gör du såhär?!
Kom tillbaka till mig. Jag saknar dig!!

:(

Andra bloggar om lypsyl, saknad, uppbrott, förlust

Ligger utslagen i min hårda kalla soffa och kollar på mitt nya alter ego - Bridget Jones.

Livet kanske hade blivit roligare om man med jämna mellanrum fällde lite blåsta, quorky kommentarer som hon gör. Eller gör jag det? Maria har säkert ett par bra listor över saker hennes kompis Julia brukar säga.

Undrar om jag i så fall lyckats dölja det för resten av världen? Eller om alla fattat att jag är hopplös vid det här laget...

Hmm...

Lista över saker jag och Bridget har gemensamt:
- Skriver dagbok som om det gällde livet
- Har ägt en eller två genomskinliga tröjor genom tiderna. Och en rosa kortkort läderkjol med tillhörande lackstövlar... som ligger nånstans uppe på vinden i talande stund.
- I min byrålåda ligger minst ett par fruktansvärt osexiga trosor
- Äter tragiska mängder choklad
- Brukar släta över mina mest korkade kommentarer med ett vinnande leende och en ännu dummare följdfråga
- Har oundvikligen blivit förförd och förd bakom ljuset av kontorets mest fåfänga och egocentriska manliga medarbetare. Vid ett tillfälle. Minst.
- Lyckas då och då säga något snuskigt (eller på annat sätt olämpligt) på finare tillställningar eftersom det enda jag har i huvudet är att INTE säga fel saker
- Har lyckats spraylackera köket med hallonsmoothie vid mer än ett tillfälle.
- Can't really hold my liquor...
- Snubblar alltid över trösklar, tappar klacken på nya skon, eller blir nedstänkt av förbipasserade bilar. Plankar alltid på spårvagnen just den dagen de har masskontroll och glömmer alltid bort vad det var jag skulle säga mitt i en mening så jag snabbt får hitta på något nytt att prata om.
- Har minst en förälder som försöker para ihop mig med sina vänners söner och skaffa jobb åt mig närmare föräldrahemmet
- Är oftast helt inne i mina egna tankar och drabbas tyvärr ofta av "eller vad tycker du Julia" och får snabbt hitta på något väldigt välanpassat svar eller ursäkta mig med att fråga efter närmsta toalett
- Funderar alllvarligt på en episod av Vodka och Chaka Khan
- Har trillat av löpbandet mer än en gång
- Nyttjar mina coolaste dansmooves när jag är ensam hemma

Har dock aldrig haft två killar slåss om min gunst. Det återstår.

Thank you. And goodnight.

Andra bloggar om Bridget, alter-ego, korkad, hopplös, trosor, osexig, snuskig, lurad, dagbok, choklad, disträ, cynisk, romantisk, snubblar, klantig, Chaka Khan, dansmooves, cosmo, idiot, ensam