Nej hörrni. Dags att lägga ner det här nu va?

Jag har inte ork längre. Eller tid. Det blir för sällan som jag uppdaterar den här, alldeles för sällan för att det ska ge er nåt läsvärde.

jag vet inte. It's been fun liksom.

Men det kanske är dags att ge sig ut i den verkliga världen ett tag...
Hänga med de fysiska människorna.

Vad säger ni. Ska vi säga att det var bra medans det varade. Men man kommer till en punkt i sitt liv när man bara måste säga "nej, stopp. Det går inte längre."

Dags att stänga dörren, kasta in handduken, låta den tjocka damen sjunga.

Adjöss.

Citat från uppbystad blond brud i Fear Factor strax före 10000 volt ska passera genom hennes kropp:

"Jag är inte rädd för något. Jag har tävlat i bikini-pagents i två år nu och har börjat vänja mig vid att folk tittar på mig."



Wait. What?

Insåg precis nu att jag missat mitt cellprov. Jag satte ju upp lappen klart och tydligt på kylskåpet för att jag INTE skulle glömma det. Det var den 12:e. Seriöst.

Det är ju skitsvårt att få tid för sånt ju. Undrar om jag måste betala ändå?

Men åhhh...

"kall, nonchalant, självisk och respektlös"

Och så hamnar de hos mig. Känns bra.

Känns MYCKET bra.
not.

Wow!

Sandra Bullock-festival i 3:an i helgen.

Kan det bli bättre?





Vänner! Kom tillbaka till mig!!

Jag har nu varit vespaförare i lite mer än ett halvår och börjar föra lite mental statistik.

Min lelle brum kommer väl upp i stadiga 55-60 km/h ungefär på plant underlag, i uppförsbackar knappa 45. Jag kör enbart i stadsmiljö och de längsta sträckorna utan avbrott varar bara i några hundra meter, så varför finns det så många idioter som riskerar sitt eget, men framför allt MITT liv med att ligga 2 cm bakom, riva förbi i 180 för att sedan tvärnita 5 sekunder senare i en bilkö, vid ett rödljus, eller något annat liknande väghinder. Fattar de inte hur retsamt det är för dem när jag några sekunder senare glatt glider förbi och ställer mig allra längst fram i kön?

Ni vinner ingenting på att bete er som fucking ass-holes, ok!

Tillbaka till statistiken. Jag vill aldrig mer höra ett endaste ord om att kvinnor skulle vara sämre i trafiken än män. ALDRIG! För under hela min tid som moppe-tjej har inte en enda idiotisk omkörning begåtts av en kvinnlig förare. Jag brukar slå vad med mig själv om huruvida det är en kvinna eller en man som sitter bakom ratten på en bil som dyker upp i backspegeln. Om bilen håller c:a 20 meters avstånd och jämn hastighet är det antingen en förare av kvinnligt kön, eller en väldigt förståndig man. Ligger någon som ett frimärke i röven, gasar, bromsar, susar förbi och tvärnitar är det till 100% garanterat ALLTID en man. Det slår aldrig fel!

Männen är dessutom alltid någonstans mellan 35 och 55, typiska styrelsegubbar med sekreterare och säljarjargong. De har säkert klackring också...

Nej. Sluta vara sånna idioter nu, ni blir ändå bara så sura när jag kommer fram före er. Och jag vill inte dö idag!

Fler kvinnfolk bakom ratten tack.

Andra bloggar om Kvinnor, trafik, idioter, män, bilkörning, statistik

Så, för att då äntligen knyta an till tidigare nämnda helg.

I lördags var det alltså klassåterträff. Vi var runt 15 glada 25-åringar som möttes upp på en restaurang i hemstaden för att käka ihop och byta minnen.

Helt bisarrt faktiskt att se alla igen efter snart 14 år. Vi gick ettan till sexan tillsammans så sist vi sågs allihopa var vi 12 år. Jag menar, vem var man när man var tolv liksom? Liten, krullhårig, smal som en pinne och klädd i stickade yllekoftor, fruit-of-the-loom-tröjor och Levi´s-jeans.

Bisarrt var ordet.

Några är idag föräldrar, några är gifta, andra är som jag. Frön för vinden.

Jag vet inte om ni minns det men för några månader sedan skrev jag ett inlägg som jag sedan tog bort. Det handlade om en person som alltid uppfattades som lite störig. Lite dum. Elak liksom.

Ni vet, vissa människor som bär på osäkerhet gör som jag, sluter oss inne i våra skal och släpper inte in nån av rädsla för att inte duga. Andra gör som han, sätter på sig en mask av tuffhet för att inbilla folk att de är modiga.

Behöver jag säga att båda metoderna är ganska korkade. Men sånna är barn. Lite korkade, faktiskt.

Hur som helst.

Som vuxna är vi båda på något vis raka motsatserna till våra föregångare och vi kom in lite på det under kvällen. Somliga i klassen var alltid roliga, glada, snälla och omtyckta och än idag är de roliga, glada, snälla och omtyckta. De träffade liksom rätt på en gång. Andra, såsom jag och min vän the mobster måste gå lite omvägar för att hitta fram.

Men till slut så.

Efter vår walk down the memory lane och diverse klassfoton som jag fortfarande andäktigt väntar på att få se hamnade några av oss i baren och framåt midnatt kom någon på den alldeles briljanta idén att köra shots resten av kvällen.

Framåt 2-tiden, några (i efterhand svårt ångrade) mingelfotograferingar senare, ungefär 5 shotar av osedvanligt udda karaktär och typ 5 minuters frenetiskt tryckande på mobilen för att försöka få av knapplåshelvetet (vilket aldrig går om man envisas med att trycka "meny-noll" istället för "meny-stjärna" som jag borde gjort), fick jag till slut fatt på en taxi som jag hoppade in i och tog mig hela vägen hem (nästan) utan avbrott.

Väl hemma insåg jag sedan att jag glömt nycklarna och var tvungen att ringa på, väcka föräldrarna, och försöka upprätthålla bilden av stabil-och-vuxen-yngsta-dotter på samma gång som jag bad om ursäkt ungefär 150 gånger för att jag glömt nycklarna. Stapplade in i badrummet och föll ihop i en hög på golvet och bad ynkligt väggarna att sluta snurra någon gång. Någon timme senare vaknade jag och stoppade huvudet i toaletten innan jag stapplade in i sovrummet och kröp ner under täcket.

Klockan 8 nästa morgon kom äldsta syster förbi med hennes två barn som älskar att deras moster kommit på besök och har en massa spännande att berätta.

Systerdotter: "Men Julia, varför sover du?"

*drar täcket över huvudet*

Syster: "Shh, väck henne inte, hon har varit ute och härjat inatt."
Systerdotter: "Men Julia, varför har du varit vaken hela natten?"

*drar täcket ännu högre upp över huvudet*

Andra bloggar om klassträff, nostalgi, shots

På att jag inte skrivit här på ett tag alltså.

Min dator bestämmer själv vilka dagar i veckan som den tillåter mig att ansluta till internet. Ikväll har jag tur, den arbetar med mig. Men när som helst kan den koppla ner och bestämma sig för att inte samarbeta på ett par timmar.

Jag passar helt enkelt på att publicera mellan varven.

Jag skaaa köpa ny dator. Jag försöker och försöker, men får aldrig nån tid över att gå till databutiken. Världens i-landsproblem, jag vet.

Nu kopplade den ner.

*väntar*

Nu kopplade den upp igen.

*publicera*

Första dagen på nya jobbet avklarad. Det visar sig att världen är ganska liten ändå då nya kollegan visar sig vara en gammal bekant. Lite kul.

Skållade tungan på en kopp extremt varmt te imorse, vilket besvärar mig enormt. Finns det något mer irriterande egentligen än att skålla tungan? Möjligtvis att utveckla en gigantisk finne mitt på näsan. Möjligtvis det.

Utöver det längtar jag efter min nya dator. En fin silvrig MacBook Pro, köpt från landet-av-cheap-stuff av min syster. Det är tydligen inte bestänt om hon och hennes kille (man?) ska komma över än så om det inte blir så ska hon shippa över den.

Jag längtar hur som helst.

Och nu ska jag gå och sova.

Det har varit ett par intensiva dagar av arbete, kundmöten, after-work. Musik och vin. Backstage och, ja. Ni vet.

Imorse hällde jag ut ett glas rödvin över hela mig och en större del av köket.

Jag vet inte om det var jag som inte drack upp igår eller om det var nån av mina vänner. Hur som helst är jag extremt tacksam över att jag valde att köpa en rödlila matta. Det syns knappt faktiskt...

Och jag själv kan ju alltid bara duscha.

Min vän Maria halkade på en blöt kullersten i fredags och skadade benhinnan i sin högerarm. Arbetshanden. Så hon kanske inte kan jobba imorgon.

För ett år sedan vred hon knät ur led på dansgolvet och har gått i sjukgymnastik sedan dess.

Jag tror jag ska investera i knäskydd, handledsskydd, hockeyhjälm och allehanda stötskydd som jag ska baka in henne i nästa gång vi ska gå ut. För nästa gång lär hon väl bryta hela bäckenet, eller typ nacken. Ska nog köpa ett sånt whiplash-nackstöd till henne också. För säkerhets skull.

Mina olyckor handlar mer om att typ ha sönder saker, snarare än mig själv. Typ glas, kläder, skor. Väskor är en annan favorit. Så att innehållet liksom sprids fritt över golvet och jag tackar alla världens gudar att jag kom ihåg att tömma väskan innan jag åkte hemifrån...

Den här gången var det som tur var bara rödvin. Och ingen såg mig heller.

Så allt som allt är jag ganska nöjd med helgen faktiskt. Inga förödande olyckor utan många trevliga överaskningar istället.

Chockerande.

Andra bloggar om rödvin, olycka, skador, pinsamheter

Kan någon förresten förklara för mig varför det ska kosta mellan 500 och 1000 kr att åka tåg mellan Göteborg och Stockholm? Jag förstår det verkligen inte! Levde vi inte i ett skede där folk uppmuntras att åka miljövänligt och lämna bilen hemma?

I nuläget blir det alltså billigare för två personer att antingen flyga, eller hyra en bil, och köra tur och retur till Stockholm, än att åka tåg.

Är inte det väldigt komiskt? Som att man ska vilja betala mer för att trängas med skrikande ungar, högljudda tonåringar med ringande gälla mobiler, och blöta hundar. Vilket mervärde!

Skärpning nu SJ. Inse att det är kört.

Andra bloggar om SJ, mervärde, dyrt, flyga, hyrbil, skärpning

Det är stiltje nu. Inte så mycket action den här veckan faktiskt.
Ska nog snart bege mig inåt stan för att fixa med lite sista-minuten grejer.

Ikväll blir det bio och imorgon bär det iväg. Åh vad skönt det ska bli med miljöombyte! Är trött på insidan av mina fyra väggar nu, jag behöver lite stimulans.

I helgen blir det konstvernissage, bokrea, shopping och lite annat smått och gott. Jag och vännen P tar det tidiga tåget upp imorgon och passar på att luncha och göra stan innan vi skiljs åt på eftermiddagen.

Tänkte jag skulle köpa lite såna där små smidiga reseflaskor och kanske en bra necessär. Det är bra att ha när man lever i kappsäck.

Får packa senare ikväll. Nu blir det frukost. Och sedan stan.

Andra bloggar om Stockholm, miljöombyte, sällskap, shopping, resa, stan

Jag skulle visst provjobba imorgon. Så kan det gå när man inte slår upp sin kalender i tid.

Men det var ju bra. Då har jag nåt att göra imorgon också.

Gött mos.

Har precis avslutat 6 timmars intensivt bokförande, utöver mina 6 timmar på ekonomikursen. Har känt mig på toppen av världen idag, med ett stort leende på läpparna och stuns i mina steg.

Jag vet inte varför. Det är måndag. Det regnar. Jag håller på med bokföring, för guds skull. Jag borde gråta, gnissla tänder, krypa ihop i en ynklig liten hög av självömkan. Men nej. Jag är kung idag.

Det är måndag. Jag har fått träffa människor igen. Jag har fått lära mig en massa nya saker. Och jag har ätit choklad.

Wohoo. Sugar-rush!

Nu ska jag äta nåt och sedan gå och lägga mig.

Andra bloggar om bokföring, ekonomi, siffror, hög, glad, kung

Människor! Samtal! Gemenskap!

Idag är det ekonomi som gäller.
Nu kan man få börja längta efter helg igen.

Svar: Ungefär hur mycket som helst!

Har just genomlevt den segaste dagen i mannaminne. Jag trodde aldrig jag skulle längta efter en måndag så mycket som jag gör nu. Bara tanken på att få befinna mig i ett rum som faktiskt delas av andra människor, det är enormt!

Jag tror jag håller på att bli galen av isolering. Har träffat ungefär 3 människor sedan fredag morgon, förutom kassörskan på ICA, och jag behöver någon typ av stimulans. Men med tanke på att jag i princip inte rört mig mer än mellan säng, kök och tv de senaste 3 dagarna är det kanske inte så konstigt.

Jag behöver en överdos av människor. Funderar faktiskt allvarligt på att ta en färd in till gymmet för svettas lite bland ett gäng helt vanliga andra desperata människor. Få igång endorfinerna lite så jag sover gott inatt.

Svettigt, högljutt, stökigt.

Min lägenhet är alldeles för städad för mig just nu.

Det visar sig att jag har ungefär tolv timmar på mig att bli frisk. Och städa upp i min singellya. Imorgon runt lunch kommer nämligen min vän fotografen hem till mig för att plåta för ett internationellt designreportage och det får gärna inte ligga gamla strumpor på golvet då.

Städa städa, skrubba skrubba.

Sova.

Andra bloggar om design, fotografering, städa, reportage

Igår var första dagen av tre på min ekonomikurs, och jag känner verkligen att jag behöver den. Det är så mycket man behöver veta som företagare som anars går en förbi.

Under eftermiddagen igår kände jag dock hur förkylningen smög sig på, och trots att jag kraftigt överdoserade på naturläkemedel däckade jag totalt när jag kom hem. Jag sov från 19 igår till 8 imorse. I ett sträck. Trots detta mådde jag inte bättre när jag vaknade. Snarare tvärtom.

Jag släpade mig ändå upp för att ge det ett försök, men klarade mig knappt fram till första fikat innan jag kände att det var lönlöst. Alla tabeller och skattesatser gick mig fullständigt över huvudet och jag tackade för mig och åkte hem. Sista dagen på kursen är på måndag så jag hoppas kunna plocka upp det jag missat då.

Nu ligger jag nedbäddad under varma täcken och huttrar och nyser, och tackar gudarna för att det är helg så jag får tillåtelse att vara sjuk några dagar.

Tänkte snart släcka lampan och sova några timmar till. Det kan ju aldrig skada liksom...

Andra bloggar om förkylning, kurs, ekonomi, lönlöst, sova

...är det förkylt.

*host host*

Världen är räddad.

Boten Anna finns nu även på engelska.

Fantastiskt.

Köpte några dukar, akrylfärg och en palett och satte igång.
Det var lite ovant till en början (Det var ju trots allt 15 år sedan jag sist höll i en pensel på allvar), men när jag väl börjat kunde jag inte sluta.

Passade dessutom på att skruva upp uttag (honor tror jag det kallas) till alla mina taklampsfästen och skruvade ihop kablar, kåpor och allehanda annat till en komplett och fin (och helt gigantisk) lampa i vardagsrummet. Köpte en sån stor svart rislampa som nu tar upp i princip all space i rummet. Gött.

Känner mig som en riktig handyman. Men det är jag ju. En handy-woman. Och konstnär. tydligen.

Nu ska jag poppa mig lite popcorn och plocka fram min italienska chokladglass och vara lite tjejjig ett tag. Ni vet, äta direkt ur burken. Med sked. Som de alltid gör i alla amerikanska filmer. Kanske slå på en bra film och kombinera mina två "kön" då jag kopplar in datorn till teven med min excellenta kabel. Haha, kombinera kön. Låter bättre på engelska. "Combine gender".

Anyways. Ha en bra lördag alla ni där ute.